måndag, augusti 20, 2007

Är datorn ditt medvetande?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 070820

Den kanadensiske mediefilosofen Marshall McLuhan var långt före sin tid. Redan 1964 presenterade han ett radikalt sätt att förstå och tala om teknik.
     Teknik, menar McLuhan, är en utbyggnad av människan: bilen är en utbyggnad av människokroppen, telefonen av örat och röstorganen, televisionen bygger ut både syn och hörsel och boken är en utbyggnad av medvetandet och minnet.
     Om telegrafen skrev han i Media, ett av hans huvudverk, att det är en utbyggnad av det centrala nervsystemet.
     I dag får McLuhans kroppsligt orienterade teknikförståelse oväntat understöd. Tidskriften Wired ställer frågan om en laptop – en bärbar dator – är ett bagage eller en utvidgning av medvetandet hos en resenär.
     Den frågan håller på att avgöras i amerikansk domstol.

Historien började med att en resenärs bagage slumpmässigt genomsöks på Los Angeles internationella flygplats, inklusive resenärens laptop. Där finner man pornografiska bilder som misstänks vara barnpornografi.
     I domstolen ogillar emellertid domaren i Kaliforniens domstol bevisningen. ”Elektroniska minnesenheter fungerar som en utsträckning av vårt eget minne”, menar domaren.
     ”Dessa är kapabla att lagra våra tankar, allt från de vimsigaste till de mest djupsinniga. Därför måste statens intrång i medvetandet förtjäna en noggrannare prövning utifrån det fjärde tillägget i konstitutionen än intrång som är fysiska till sin natur”, fortsätter domaren.
     Om dessa formuleringar skulle bli vägledande, kommer det i USA att krävas betydande grad av misstanke om brott för att få undersöka en bärbar dator. Liksom alla artefakter av datorkaraktär; bärbara mp3-spelare, mobiltelefoner, elektroniska kalendrar och dylikt.
     Denna domares tilltag gillas inte av USA:s regering som överklagar den kaliforniske domarens beslut. Justitiedepartementet menar att inget skiljer en dator från andra artefakter som omsluter personliga ägodelar, som exempelvis resväskor.
     Huvudargumentet stavas naturligtvis terrorism. Om det blir svårare för polis och tull vid flygplatser att genomsöka datorer, kommer terrorister, smugglare och andra kriminella att kunna dölja viktiga bevis i datorer de reser med.

Allt fler människor, såväl affärsresenärer som turister, tar med sig sina datorer på resor. Där finns allt från företagshemligheter till privat brevväxling, kanske privata bilder, filmer, forskningsresultat, opublicerade artiklar och bokmanus – vad vet jag.
     Det är lätt att sympatisera med den kaliforniske domarens tydliga ståndpunkt; ur integritetssynpunkt är det skillnad mellan att ens väska genomsöks och att innehållet i ens dator ska kunna kopieras för analys, utan brottsmisstanke.
     Men den McLuhanska frågan blir: Är genomsökning av din dator att jämställas med bagagekontroll eller kroppsvisitation?

onsdag, augusti 15, 2007

Simpsons som humoristisk ekvation

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 070815

När nu upphovsmännen bakom den fenomenala satiren The Simpsons bestämmer sig att pröva även långfilmsformatet, uppmärksammas filmen The Simpsons Movie överallt. Även i de mer oväntade sammanhangen.
     Tidskriften Nature torde rankas som en av de främsta och förnämsta vetenskapliga tidskrifterna. I julinumret publicerar de en intervju med Al Jean, producent och manusförfattare. Dessutom listar Natures redaktion deras tio favoritmoment med vetenskapligt anslag bland seriens 400 avsnitt.
     Att det finns en och annan referens till vetenskap har att göra med att flera i staben av manusförfattare har en akademisk bakgrund i naturvetenskap och matematik. Al Jean själv har en examen från Harvard i matematik och tänker på humor på samma sätt som matematik:
     ”Att skriva komedi betraktar jag på samma sätt som matematik; det är som att skapa bevis, där du försöker finna den perfekta poängen i en situation och när du lyckas får du en känsla av elegans.”

I Simpsons driver man med vetenskapsmän och våra fördomar om dem, liksom med allmänhetens ofta vaga uppfattning om vetenskapliga sanningar. Som när Homer blir förbannad på Lisas envetna byggande av en evighetsmaskin:
     ”Lisa, i detta hus lyder vi termodynamikens lagar”.
     Manusförfattarna verkar ta återkommande ställning i ett avseende: mot olika former av kreationism.
     I ett avsnitt fäller Springfields domare en dom om närmandeförbud: ”Religionen får för all framtid inte komma närmare vetenskapen än 500 meter”.
     I ett annat avsnitt försöker Simpsons närmast sjukligt religiöse granne Flanders påverka skolans rektor Skinner att införa kreationism på skolschemat.
     Att rektorn heter Skinner är i sig är en kul referens till inlärningspsykologen med samma namn, som främst är (ö)känd för sin ytterst mekaniska syn på inlärning och människor.
     Flanders: ”Vi vill att ni lär ut alternativa teorier till den darwinistiska evolutionsteorin”. Här utgår naturligtvis Flanders från att alla ska förstå att han avser Bibelns skapelseberättelse, men Skinner svarar: ”Menar du den Lamarckianska evolutionsteorin?”
     Det är kul, eftersom Lamarck inte alls var någon mörk kreationist, utan en seriös föregångare till Darwin, vars teori delvis kom att motsägas och framförallt kompletteras av Darwins evolutionsteori.

Att Simpsons innehar en stark position som satirserie märks inte minst av den avslutande frågan i Nature’s intervju med Al Jean:
     ”Vad måste Nature göra för att bli omnämnda i The Simpsons?”
     Vägra lyda termodynamikens lagar, månne?

tisdag, augusti 14, 2007

Rädsla i ett flytande samhälle

Kultursidan Sundsvalls Tidning 070814

Zygmunt Bauman
Flytande rädsla
Daidalos

Den polskfödde, brittiske sociologen Zygmunt Bauaman, är produktiv som få. Han är den som under de senaste decennierna intensivast studerat moderniteten i det moderna samhället.
     Under 90-talet använde han postmodernitet som ett framträdande analytiskt begrepp. Men i takt med att begreppet fått en alltmer negativ klang, i stället för den radikalitet det en gång stod för, uppfattar Bauman att det numera är oanvändbart.
     Under 2000-talet har Bauman i stället utvecklat metaforen ”flytande” i sin analys av det moderna samhället i ett antal böcker. I boken Liquid Modernity, flytande modernitet, menar Bauman att vi fortfarande befinner oss i en modern tid, men där allt mer är avreglerat, allt mer privatiserat, där allt mer flyter i en värld av kommersiella, konkurrerande aktörer.
     Världen blir en allt mer osäker plats för individen. Ett flytande liv, menar han i boken Liquid Life, kännetecknas av att människan inte längre kan göra några förutsägelser om sin framtid. Förmågor i dag kan vara oförmågor i morgon. Kompetens är dagsfärsk. Gjorda erfarenheter räknas inte nästa vecka.
     Det flytande livet i ett flytande samhälle är ett liv i ständig rörelse, i konstant gungning och osäkerhet.
     Metaforen smyger sig också in i våra privata relationer. I boken Liquid Love visar Bauman hur våra kärleksförhållanden besmittas av den ständiga rörelsen. Den flytande kärleken innebär relationer utan förpliktelser, utan löften, lätta att bryta upp från eftersom inga bindningar finns.
      Till sist tar Bauman metaforen till vårt psykologiska inre. I sin nya bok Flytande rädsla (Daidalos) exponerar han de rädslor som uppstår i ett flytande samhälle som allt mer saknar grundelementen i ett civiliserat liv – organisering, rutinmässighet och förutsägbarhet.
     Rädsla, osäkerhet och farhågor är det som återstår när faror inte kan förutses, kalkyleras – eller ens uppfattas.
     I den förmoderna världen var naturen den stora faran. Bauman avänder jordbävningen i Lissabon som exempel. Det var efter denna katastrof vi inträdde i den moderna eran. ”Konsternas hemlighet är att korrigera naturen”, som Voltaire uttryckte inträdet i moderniteten.
     Att bemästra naturen för att minimera rädslan för densamma, blev målet. Rädslan för naturen uttrycker den ohyggligaste av rädslor – fasan över vår hjälplöshet. Med moderniteten skulle vi utträda ur vår självförvållade hjälplöshet, för att apostrofera Kant.
     Men vi har enbart lyckats ersätta den förmoderna rädslan med den moderna – det vill säga rädslan för oss själva. Den moderna rädslan manifesteras av Auschwitz, den mänskliga ondskans starkaste symbol. Men vi kan lika väl använda mindre katastrofala exempel.
     Bauman landar i en analys av globaliseringens terror i frågan om det överhuvudtaget är möjligt att upprätthålla distinktionen mellan att döda en människa som en intentionell handling begången av en individ – och att döda som en konsekvens av rika människors intresse i sin egen välfärd medan andra dör av svält.
     Det är en riktigt jobbig fråga som vi aldrig lyckas angripa på ett vettigt sätt, eftersom vi saknar – eller rättare: väljer att sakna – en global politik.        
     Mot den moderna rädslan – rädslan för oss själva – har vi inget motmedel. I en flytande tillvaro försöker vi, likt den berusade mannen som söker sina nycklar under gatlyktans sken (där det är upplyst) trots att han tappade dem i den mörka gränden, minimera risken för de faror som är enklast att lokalisera.
     Därmed lyckas vi enbart fokusera symptom, eller substitut, för de verkliga farorna.
     Bauman är irriterande träffsäker i sin stora analys av nutiden. Han sparkar från vänster och träffar ständigt individualismen på smalbenen.
     Frånvaron av solidaritet, av en självklar uppfattning om människors ömsesidiga beroende, är den flytande rädslans främsta orsak.
     Däri ligger också en utväg.

fredag, augusti 03, 2007

Det avskyvärda flytet

I serien Händelser vid vatten Kultursidan Västerbottens-Kuriren 070803

Mitt förhållande till vatten är ambivalent. Jag har alltid bott och vistats i vattnets närhet; havet, älven, sjön, tjärnen, ån. Jag skulle ha omåttligt svårt att bo på en plats långt från vatten. Det är en självinsikt som växt sig starkare.
     Det betyder dock inte att jag tycker om att vistas på vatten. Kanske inte så mycket en rädsla, som en förbehållsamhet, en genuin ovilja. Att sitta på en gungande koloss till färja är närmast ett straff. Att ge mig ut på en seglats finns inte ens i min föreställningsvärld.
     Jag tycker inte om att flyta eller när det flyter. Frågan är om jag ens tycker om att ha flyt. Psykologen Mihaly Csikszentmihalyi myntade begreppet flow för ett sinnestillstånd där en människa totalt uppgår i ett handlande, uppgår i total koncentration, tappar tid och rum, blir ett med uppgiften.
     Ett flytande sinnestillstånd lockar inte.
     Liknande inställning har jag när det gäller samhällsgemenskapen. Olika flytande metaforer har använts för att kritiskt analysera samhällsutvecklingen.
     Marx var tidigt ute med att påvisa det fastas upplösning och ett flytande samhälle: ”Allt fast och beständigt förflyktigas…”
     En bortglömd systemteoretiker i marginalen, Geoffrey Vickers, ägnar boken Freedom in a Rocking Boat från 1970 till att analysera samhällets behov av reglering för att människorna ska kunna vara fria.
     För hur fria kan vi vara i en gungande, skvalpande båt mitt på havet?
     Denna båt, antyder Vickers, är ett samhälle som saknar stabilitet. Båten är tillika den fälla vi är fångade i. En fälla är en fälla endast för individer som inte kan lösa fällans problem. Om vi inte kan lösa de ständigt uppkommande problemen ett samhälle i ständig rörelse skapar, har samhället blivit en fälla.
     ”Människan har skapat en värld hon inte klarar av att leva i”, skriver han. Dagens klimatdebattörer skulle läsa Vickers.
     Under 2000-talet har sociologen Zygmunt Bauman plockat upp stafettpinnen och använder metaforen ”flytande” i sin analys av det moderna samhället i ett antal böcker.
     Bauman har i boken Liquid Modernity myntat begreppet flytande modernitet i stället för det uttjatade begreppet postmodernitet. Vi befinner oss, menar Bauman, fortfarande i en modern tid, men där allt mer är avreglerat, allt mer privatiserat, där allt mer flyter i en värld av kommersiella, konkurrerande aktörer.
     Världen blir en allt mer osäker plats för individen. Ett flytande liv, menar han i boken Liquid Life, kännetecknas av att människan inte längre kan göra några förutsägelser om sin framtid. Förmågor i dag kan vara oförmågor i morgon. Kompetens är dagsfärsk. Gjorda erfarenheter räknas inte nästa vecka.
     Det flytande livet i ett flytande samhälle är ett liv i ständig rörelse, i konstant gungning och osäkerhet.
     Metaforen smyger sig också in i våra privata relationer. I boken Liquid Love visar Bauman hur våra kärleksförhållanden besmittas av den ständiga rörelsen. Den flytande kärleken innebär relationer utan förpliktelser, utan löften, lätta att bryta upp från eftersom inga bindningar finns.
      Till sist tar Bauman metaforen till vårt psykologiska inre. I Liquid Fear exponerar han de rädslor som uppstår i ett flytande samhälle som allt mer saknar grundelementen i ett civiliserat liv – organisering, rutinmässighet och förutsägbarhet.
     Rädsla, osäkerhet och farhågor är det som återstår när faror inte kan förutses, kalkyleras – eller ens uppfattas. När vi inte ens kan se de fällor vi skapar.
     Många människor älskar när det flyter. När det gungar. När det rör på sig. Annars skulle inte samhällsutvecklingen se ut som den gör.
     Inte jag. Jag tycker inte om när vatten sköljer över samhället och tvingar oss flyta. Att tvingas flyta är frihetens motsats. Låt oss som dväljs i metaforernas värld lära oss från den konkreta världen; Katrina, tsunamin.
     Att skapa system som stabiliserar det flytande samhället, såväl i metaforikens som i fysikens värld, är utmaningen för 2000-talet.