Postmodernism - och forskningsfusket i Umeå

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 070611

Som så ofta läser jag tidskriften Axess med behållning. Med dess specialiserade fokus på samhällsvetenskap och humaniora är den något av ett unikum i Sverige.
     Behållning betyder naturligtvis inte att den ständigt bekräftar mina kunskaper och fördomar. I den lätt värdekonservativa tradition den verkar kan naturligtvis dess vilja att bevara irritera.
     I det senaste numret (nr 5 -07) går man till strids mot postmodernismen inom vetenskapen. Som stridsvagnar har man inkallat några essäister med rätten att döda.
     Ensidigt blir det. Gemensamt för alla tre essäerna är att det postmoderna tankegodset kvalificeras endast nödtorftigt, trots att det dräller av termer som relativism, konstruktivism, poststrukturalism med mera.
     Med elimineringen som uppdrag letar essäförfattarna naturligtvis upp dödliga vapen. Heideggers samröre med nazismen och nazismens dyrkande av Nietzsche. Demokratikritik hos Derrida, Foucault och Deleuze & Guattari. Latours och konstruktivismens ifrågasättande av en objektiv verklighet.
     Märkligast blir det när en docent i sociologi inleder sin essä med att tillskriva sig okunskap om såväl filosofi som kunskapsteori, för att sedan banka in nödvändigheten av en positivistisk (nåja, en lightversion) samhällsvetenskap.
     Utan positivism dör samhällsvetenskapen, är budskapet.
     Det faller inte någon av essäförfattarna att på ett fritt och öppet sätt diskutera och värdera kritiken mot det moderna projektet. Så går det naturligtvis när man hyrs in som legosoldat i stället för att verka som en fri och öppen intellektuell.
     Därför blir det ironiskt (vilket är en postmodern metod) när en utmärkt artikel i samma nummer, av Alexandra Waluszewski vid Centrum för Teknik- och vetenskapsstudier i Uppsala, påvisar kontextens betydelse för det omtalade forskningsfusket vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå.
     Att hävda kontextens betydelse för kunskapsproduktion är också det en postmodern kritik mot positivismens objektiva, kontextbefriade kunskapsideal.
     Här visar Waluszewski hur kontexten kan påverka forskningsresultat vid en excellent forskningsmiljö som Umeå Plant Science Center. För att bibehålla excellensen tenderar sådana miljöer att driva fram forskning som levererar enkla lösningar på problem, liksom resultat som enkelt kan omsättas till patent och kommersiella lösningar.
     Såväl forskningsfinansiering som forskningsresultat motiveras av dess ekonomiska avkastning.
     I en sådan kontext, menar Waluszewski, finns det ”all anledning att lyfta blicken och rikta uppmärksamheten mot vilken sorts mentalitet som drivs fram bland forskarna när kraven på att presentera forskningsresultat som skapar snabba mediala genomslag och tydligt avläsbara ekonomiska resultat ökar”.
     Utan den vetenskapskritik som postmodernismen i decennier har framfört är det osäkert om kritik mot forskningens kommersiella kontext kunnat formuleras – eller publiceras.
     Positivismen hade avfärdat det som metafysiskt nonsens.