Att tänka kritiskt

Kultursidan Sundsvalls Tidning 061106

Vad innebär det att tänka kritiskt? Främjar vissa pedagogiska metoder det kritiska tänkandet bättre än andra? Om det ska jag samtala med en studentgrupp vid universitetet om några dagar.
     Utgångspunkten är universitetets klassiska uppgift att skapa förutsättningar för att studenter utvecklar ett kritiskt tänkande, tillika formulerat i högskolelagens portalparagraf: Att universitetsutbildningen ska ge studenterna ”förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar”.
     Jag hämtar utgångspunkten för samtalet från en avhandling i filosofi av Jan Willner från 1986, med titeln Kritisk granskning (Thales). Där beskriver Willner tre områden där kritiskt tänkande är synnerligen värdefullt.
     ”Det första är då det gäller intellektuella benägenheter som manifesteras i att man själv försöker ta reda på hur saker egentligen förhåller sig; motsatsen är en benägenhet att passivt acceptera påverkan.
     Det andra är då det handlar om beredskapen att ompröva och att söka alternativ; sådan beredskap saknas hos dogmatiker och auktoritetsberoende.
     Det tredje området är vid nyttjandet av metoder som gör det möjlighet att underkänna svaga påståenden och resonemang; här är godtrogenhet parad med okunnighet motsatsen.”

Det är en bra början. Vi känner igen honnörsorden från förnuftets kyrka: att aktivt söka det sanna, ständigt vara beredd att ompröva sina ställningstaganden och att ”the force of the better argument” gäller. Argument slår auktoritet.
     För att konkretisera kritiskt tänkande väljer jag ett negativt exempel; ett som visar frånvaron av kritiskt tänkande, men som kan generera ett samtal kring behovet av ett sådant. Samt om konsekvenserna av att kritiskt tänkande saknas.
     Exemplet är det aktuella fallet där hundratals studenter har stängts av från Växjö universitets datornätverk efter anklagelser från amerikanska filmbolag om nedladdning av upphovsrättsskyddat material.
     Där har universitetet ansett det tillräckligt med ett mejl från ett filmbolag om anklagelser mot enskilda ip-adresser för att stänga av studenter.
     Har universitetet uppvisat en intellektuell benägenhet att självt ta reda på om anklagelserna är sanna? Nej, man har passivt accepterat påverkan.
     Har universitetet uppvisat beredskap att ompröva sina beslut? Delvis, men ovärdigt, genom att tillämpa en omvänd bevisföring; den anklagade har varit tvungen att bevisa sin oskuld.
     Har universitetet nyttjat några metoder för att kunna underkänna svaga påståenden? Nej, man har uppvisat ett stort mått av godtrogenhet.

Den avslutande diskussionen med studentgruppen kan förslagsvis handla om legitimitet. Om universitet i sin ärendehantering inte förmår leva upp till högskolelagens portalparagraf – vilka legitimitetsproblem lämnar det oss som försöker leva upp till den?
     Om universitet inte lever som de lär, hur ska vi kunna motivera studenter – och lärare! – till kritiskt tänkande?
     Jag tror på ett givande samtal.