Om den märkliga vurmen för bredbandsskatt

På SVD:s Brännpunkt propagerar den sympatiske informationsfrihetskämpen Lars Ilshammar och juristen Jeanette Gustafsdotter ännu en gång för att regeringen snabbt som tusan inför en bredbandsskatt och därmed legaliserar fildelningen (tidigare artikel här).
     Två saker förvånar mig mer än annat.
     Först: Att å ena sidan skriva "Att artisterna som fildelats skulle ha drabbats ekonomiskt finns det heller inga som helst belägg för" och å andra sidan skriva att "Samtidigt har upphovsrättsägare rätt att kräva ersättning" är ett tydligt exempel på "contradiction in terms", det vill säga en självmotsägelse.
     Det finns väl ingen anledning att ersätta personer eller organisationer som inte gjort någon förlust på fildelning?
     Sedan: Den som förespråkar en bredbandsskatt måste dels formulera argument som inte motsäger de faktum som man själv hävdar, dels åtminstone förhålla sig till de mest självklara argument mot en bredbandsskatt.
     Hur ska skatten fördelas mellan upphovsrättsinnehavarna? Vilka är upphovsrättsinnehavarna? Alla på flickr, youtube, deviantart, alla bloggar – nätet består enbart av upphovsrättsinnehavare. Vad fildelas? Går det överhuvudtaget att mäta i den flora av fildelningsnätverk som växer fram? Hur mycket ska enskilda upphovsmän och -kvinnor få från skatteuttaget? Vad är ett korrekt pris? Osthyvelsprincipen, kanske – alla får lika mycket: en miljondels promille?
     Problemen med en skatt är för många. Om man med olika metoder skulle försöka sig på att uppskatta fildelning av olika verk kvantitativt, skulle vinnarna av en bredbandsskatt uppenbart vara porrproducenterna, eftersom det är rimligt att anta att pornografiskt material fildelas i hög utsträckning. Är det dessa Ilshammar och Gustafsson tycker så synd om att hela svenska folket via skattsedeln ska ersätta?
     En bredbandsskatt är en dödsryckning från den ekonomiska hanteringen och värderingen av analoga, fysiska produkter. När det gäller digitala produkter måste de ekonomiska modellerna se annorlunda ut. Det är den diskussionen som är viktig: Hur ska kulturproduktion finansieras i de delar där kulturen genomgår en digital transformation?