Reinfeldt och glömskan

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 061023

En av människans allra bästa egenskaper är att glömma. Förmågan att glömma såväl egna som andras oförrätter, hårda ord, osakliga inlägg, korkade passusar och annat som stör vår sociala samvaro är svåröverskattad.
     Det är en gammal, men olöst fråga hur vi kan skapa en glömskefunktion i våra datoriserade informationssystem, så att inte dessa övermänskliga minnen trasar sönder socialiteten mer än nödvändigt.
     Problemet gäller vad som ska glömmas. Vi människor har inte det problemet; vi bara glömmer. När det gäller informationssystem måste vi söka svar på frågan vad som ska glömmas, och när. Det är inte trivialt.
     Att vi kan ramla över en gammal debattartikel i Göteborgs-Posten, som Fredrik Reinfeldt skrev i december 2004, är ett exempel på hur glömskefunktionen inte existerar på världens största textarkiv – Internet.
     I debattartikeln skriver Reinfeldt om den girighetskultur som breder ut sig i samhället, framför allt inom den politiska sfären – och, enligt Reinfeldt, enbart i den socialdemokratiska maktapparaten. Det är fackpampar, lägenhetsaffärer, Systembolaget och mutor.

I dag är det svart barnomsorg, svartbetalda filippinska hushållerskor i källaren, smitning från teveavgift och komprometterande aktieinnehav som är i politiskt fokus. Skillnad, någon?
     Att girigheten får utrymme i den politiska sfären förklarade Reinfeldt med att ”kontrollfunktionerna och möjligheten att begränsa girighetens svängrum är sämre inom politiken än inom andra samhällsområden”. Om han hade denna insikt redan för ett par år sedan, varför har han i dag inte omsatt den i bättre kontroll- och begränsningsfunktioner?
     ”Vi kan i dag se hur ett nytt samhälle avtecknar sig, där det inte längre är fel att sätta sig upp mot lagar och regler eller skapa sig egna normsystem”, skrev Reinfeldt. Siktet var 2004 inställt på den utomparlamentariska vänstern.
     Frågan blir då varför han tillsätter statsråd från den utomparlamentariska högern – statsråden som har anklagats och erkänt fiffel är utomparlamentariska – som i parti och minut gör exakt det som Reinfeldt ondgör sig över.
     Det råder ingen tvekan om att licensskolket har i moderata kretsar ansetts som ett korrekt sätt att göra motstånd. Det råder ingen tvekan om att det i välbeställda samhällssegment har skapats normsystem där arbetskraft i hemmen ska betalas svart.
     ”Ett annat samhälle avtecknar sig i förlängningen av denna nygirighet och uppluckringen i synen på rätt och fel”, skriver Reinfeldt, och menar att när inte regler längre gäller tar den starkes rätt över.

Detta exempel på frånvaro av glömskefunktion på nätet ger oss kunskap om hur en statsminister redan tidigare hade relevanta insikter om den utbredda girigheten, politiskt grundat regelbrytande och problematiska normsystem som växer fram – utan att kunna hantera dessa insikter.
     Frågan är om den kunskap vi får om Reinfeldt via denna gamla debattartikel är till gagn för oss, eller om den av Göteborgs-Posten borde ha glömts bort.
     Jag lutar åt det ena hållet.