Vad kommer efter socialstaten?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 050824 (Lix=49)

Zygmunt Bauman
Europa – ett oavslutat äventyr
Daidalos

Den polskfödde brittiske sociologiprofessorn Zygmunt Bauman fortsätter, med hög publiceringsfrekvens och kvalitet, analysera vår samtid. Under nittiotalet lade han stort fokus på modernitet och postmodernitet. De senaste åren har han fokuserat mer på politiken och dess gränser.
     Hans senaste essäbok heter Europa – ett oavslutat äventyr (Daidalos). Europas stater står inför ett paradigmskifte: från socialstat till säkerhetsstat. Socialstaten utvecklades under 1900-talets andra hälft; en stat som gav sina medborgare löfte om frihet.
     Ja, Bauman preciserar socialstaten som ett frihetsprojekt. Det var frihet från fruktan och rädsla som var målet. Frihet från att drabbas av marknadsekonomins oförutsägbara nycker, där tryggheten skapades av solidariska försäkringssystem mot sjukdom, arbetslöshet, ålderdom och andra sociala otryggheter.     
     Ironiskt nog är det samma politiska parti, socialdemokratin, som byggde socialstaten och som demonterar den, först genom att sluta kontrollera kapitalets förehavanden, sedermera genom att överlåta gemensamma resurser till marknadskrafterna och allmän försämring av allmänna försäkringssystem.
     Säkerhetsstaten utgör också en idé om medborgerligt skydd, men skyddet gäller inte medborgarnas plats i samhället, personlig värdighet, mänsklig förståelse eller mänsklig behandling i utsatta situationer. Inte heller skydd mot dem som hindrar människor att arbeta eller förnedrar de människor som har ett arbete.
     Nej, säkerhetsstatens skydd gäller enbart vår kropp och våra egendomar. Skydd mot dem som gör intrång, kringstrykande personer, sexualförbrytare, rånare, flygplanskapare och bombdetonatörer.
     Säkerhetsstaten behöver andra redskap för att skydda medborgarna. ”Det lämpliga vapnet i kampen mot arbetslöshet, armod på gamla dar, social exkludering och social degradering passar inte i kampen mot terrorismen. Varje rädsla har sitt eget lugnande medel”, skriver Bauman.
     Men säkerhetsstaten är under uppbyggnad, så vi får se vilka medel den tillgriper. Hittills har vi mest sett inskränkningar av det öppna samhället som vapen mot terrorism och andra hot mot våra kroppar och egendomar.
     Jag tänker här på ökad kameraövervakning på offentlig plats, ökad medborgarkontroll, Thomas Bodströms envetna arbete för att övervaka både våra telefonsamtal och vårt informationsutbyte via datorer. Bland annat.
     Men Bauman har en obändig tro på att det är just Europa som kan bidra till en bättre värld, om världen vill ta emot Europa. Europa har givit världen tre grandiosa idéer: rationalitet, rättvisa och demokrati.
     Om Europa fortsätter framhålla dessa värdegrunder finns det hopp. Det är dessa värden som gör att Europa fortfarande kan vara ett äventyr.