Behovet av en synlig hand

Kultursidan, Sundsvalls Tidning 050803 (Lix=52)

Lars Ilshammar
Ola Larsmo
404
Utflykter i glömskans landskap
Atlas

För elva år sedan skrev jag en artikel med rubriken ”Allemansrätt på Internet”. Då, i webbens barndom, såg jag och fler med mig en superb teknik för ökad informationstillgänglighet, kulturupplevelser och en potential för stärkt demokrati.
     Liksom, lite pretentiöst, möjlighet till bildning, om än i annan mening än den traditionella. Aldrig trodde jag att jag elva år senare skulle läsa en bok där två av landets bättre uttolkare av svensk IT-utveckling känner sig nödda att ånyo driva denna tes.
     Historikern och tillträdande chefen för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek Lars Ilshammar har tillsammans med författaren och DN-kritikern Ola Larsmo skrivit en fortsättning på boken net.wars från 1997. Den nya essäboken heter 404 där de fortsätter driva två huvudfrågor, med behovet av historisk kunskap som överbyggnad.
     Den ena är frågan som Ilshammar uppehöll sig vid i sin doktorsavhandling: behovet av en långsiktig IT-politik och statens ansvar för infrastrukturen i landet. Utgångspunkten är att se datorer och Internet som en infrastruktur, lika viktig för landets utveckling som järnvägar, hamnar, flygplatser och landsvägar.
     Vi ser här ett historiskt traditionsbrott i Sverige. När det gäller bredbandsutvecklingen framstår människorna inte som medborgare med lika rätt att ta del av denna infrastruktur, utan som kunder på en marknad. Svensk tradition har alltid varit att staten tar ansvar och kontroll över infrastrukturer.
     Men den svenska staten har drabbats av vad teknikhistorikern Arne Kaijser kallar ”ömsesidig osäkerhet”. Staten törs inte investera i bredbandsutveckling förrän staten ser vilka verksamheter den skulle kunna resultera i. Den rädslan fanns inte när staten byggde elnät, järnvägsspår eller annan infrastruktur. Frågan är varför den uppstår nu.
     Frågan är viktig mot bakgrund av en historisk kunskap om statens betydelse för teknikutveckling. Ilshammar och Larsmo visar att även den osynlige handens fader, Adam Smith, förutsatte en synlig hand för att skydda samhället mot den osynliga handens kortsiktiga intressen. Telegraf, telefon, rymdprojekt, Internet – tillkomsten av alla stora tekniska system har bekostats av offentliga medel.
     Som en pendang till statens ovilja att sträcka ut en synlig hand, ser vi som bokens andra huvudfråga en ökad informationsprotektionism och därmed en för medborgarna minskad informationsfrihet. Ilshammar och Larsmo ser även detta fenomen orsakat av bristande historisk förankring av informationshantering och demokratisk utveckling.
     Internet har alltid närt drömmen om fri information. Ett fritt utbyte av vetenskaplig kunskap, filosofiska tankar, litteratur, konst har historiskt varit grundläggande för mänsklighetens utveckling – och under de senaste århundradena för demokratisk utveckling. Internet skulle förstärka denna utveckling, trodde jag och fler med mig för ett decennium sedan.
     Det blev inte så.
     ”Det latinska alfabetet, de arabiska siffrorna, Newtons lagar, elektricitetens principer, Einsteins relativitetsprincip omfattades aldrig av någon upphovsrätt. I dag hade de omedelbart och med självklarhet köpts upp av ’intressenter’, försetts med copyright och bjudits ut som köpevaror på informationsmarknaden”, skriver de.
     Strängare patentlagar och upphovsrättslagar, tillsammans med förstärkta integritetslagar (pul) och de lagförslag som tillåter ökad övervakning av informationsflöden skapar en bild av en stark protektionistisk politik.
     Tanken att någon ska äga den ettan och någon annan den nollan har förstärkts.
     Samtidigt säger den historiska kunskapen oss att en demokratisk samhällsutveckling har alltid främjats av ett fritt utbyte av information; av kunskap. Sovjetunionens kollaps, menar Ilshammar och Larsmo, berodde i allt väsentligt på sovjetstatens informationskontroll, kunskapsprotektionism och skräck för dessas fria spridning.
     Inget lär vi av historiska misstag, är författarnas sensmoral.
     404 är en utmärkt och skräckinjagande bok för den som önskar en symbios mellan Internet och demokratisk utveckling. Bokens titel anspelar på det felmeddelande du får när du söker en sida på webben som inte finns: Error 404.
     Det kan tolkas som Ilshammar och Larsmos sökande efter ett historiskt perspektiv på sambandet mellan teknikutveckling och samhällsutveckling, som de inte finner i den politiska sfären.
     Enbart blanka sidor dyker upp: Error 404.