Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050613
I den årliga rapporten om disciplinärenden vid svenska universitet och högskolor, redovisar Högskoleverket oroande siffror. Ett disciplinärende är när en student anmäls av en institution för misstanke om fusk eller vilseledning vid examination, eller störande av undervisningen.
368 studenter blev under 2004 föremål för disciplinär åtgärd (avstängning eller varning). Det är å ena sidan försvinnande få i förhållande till totala antalet studenter i Sverige – ca 0,1 procent.
Å andra sidan är ökningen alarmerande. Jämfört med 2003 har antalet disciplinåtgärder ökat med 59 procent – och jämfört med 2001 är ökningen hela 251 procent.
Man kan roa sig med att extrapolera denna ökning. Med denna ökningstakt har vi 1 000 disciplinåtgärder om drygt tre år och cirka 2 500 om sju år. Universiteten får avsätta allt mer resurser från undervisningen till disciplinnämnderna för att klara av ärendena.
Den form av studentfusk som är störst och ökar mest är plagiat. Med Internet blir det allt lättare och väldigt lockande att klippa och klistra text från nätet till den egna rapporten eller uppsatsen.
Frågan är vilka omständigheter som får studenter att fuska och plagiera text. Det utreds inte av Högskoleverket – men borde göras. Är det ett tryck från CSN som skapar en ekonomisk nödvändighet att klara en examination? Förlorade poäng kan betyda förlorade intäkter.
Hur agerar studenternas förebilder, universitetslärare och forskare? I det senaste numret av den ansedda forskningstidskriften Nature (juni -05) publiceras en stor empirisk studie av drygt 3 000 forskare i USA. [Tack för tipset, Gustav.] Den visar att uppenbart fusk – såsom fabrikation och falsifiering av data, liksom plagiat – är lågt förekommande.
Men ändå uppger 0,3 procent av forskarna att de har falsifierat eller fabricerad data. Och en så relativt stor andel som 1,4 procent uppger att de någon gång plagierat.
Studien tar upp tio olika typer av oredlighet i forskning. Tittar man på mindre uppenbart fusk, ökar andelen forskare som uppger sig ha agerat suspekt.
Sex procent anger att de har dolt data som motsäger deras forskningsresultat. 15 procent anger att de har förändrat sina forskningsmetoder efter påtryckningar från forskningsfinansiärer.
Totalt uppger hela 33 procent av forskarna att de har agerat oredligt enligt någon av de tio punkterna i studien. Frågan är hur stort mörkertalet är. Många vill sannolikt inte erkänna detta ens i en anonym enkät.
Skälen till denna oredlighet i forskning är inte helt utredda. En pågående studie av författarna till artikeln i Nature, visar emellertid två saker.
Dels att det sätt på vilket forskningsmedel fördelas till forskare – via ansökningar i stenhård konkurrens – bidrar till sämre forskningsetik. Dels att antalet publikationers betydelse för karriären bidrar till sämre etik.
När forskares oredlighet utreds, analyseras omständigheterna. Det samma borde göras när studenters oredlighet utreds.
Men det gör inte Högskoleverket, tragiskt nog.
5 kommentarer:
Dessutom kan man undra i förlängningen. Hur många plagierar som inte upptäcks? Är mörkertalet stort?
Sedan i nästa steg: Vad har det för konsekvenser när man sedan går ut i arbetslivet? Plagierar man där också? Troligen.
En uppfattning om mörkertalet skulle man kanske få om man gjorde en större, anonym enkätstudie bland studenter, där de, likt studien i Nature, själva får uppge hur studier och examinationer bedrivs med avseende på fusk och oredlighet.
Företaget Urkund specialiserar sig på att hjälpa lärare att upptäcka plagiat i uppsatser. Det råder dock lite olika meningar om dess kvalitet, jämfört med att bara googla.
Det funkar bra att googla. Ofta har jag märkt att de som fuskar ofta använder google.
Jag brukar ha källkritisk granskning och källhänvisningar som en del i kursen. De som fuskar visar ofta sig vara dåliga på att uppge källor märkligt nog.
Jag har vid ett antal tillfällen påpekat att deras material saknar källhänvisningar och eftersom jag ofta googlat fram det som eleven själv använt så brukar jag "hjälpa" och säga att just det här skulle de ha tagit med som Källa och kanske också använt informationen på ett mer konstruktivt sätt snarare än att kopierat det rakt av.
De brukar ändra taktik efter det och ägna sig mer seriöst.
Jävligt svårt detta. Även vid en anonym undersökning lär ju materialet bli compromised av att många ljuger...
Jag är nyligen utexaminerad universitetsstudent och under min studietid blev jag många gånger smått generad över en del medstudenters öppenhet med hur de kopierade stycken från texter de hittade på internet och klistrade in i uppsatser, och de axelryckningar som andra studenter bemötte detta med. Det känns lite grann som om många vill göra det väldigt lätt för sig. Allt ska vara "smidigt" och man ska ta sina poäng och sin examen med minsta möjliga ansträngning. Att man faktiskt också skulle kunna LÄRA SIG någonting kommer i tredje eller fjärde hand, om ens det. Jag tror att fusk alltid har förekommit, men de senaste åren har det mer och mer känts som om den där oviljan till egen ansträngning är något slags övergripande grej som går igenom i hela samhället.
Skicka en kommentar