Ny inblick i skolans värld

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 080114

Gösta Arvastson & Billy Ehn (red)
Kulturnavigering i skolan
Gleerups

Det går en våg av missnöje med den svenska skolan genom samhället.
     Utbildningsminister Jan Björklund har länge argumenterat för att lämna något han kallar ”flumskolan” för att återupprätta kunskapsmålen som skolans huvudsak.
     Mona Sahlin hakade nyligen på och vill se en förändring i samma riktning som Björklunds, men utan att gå lika långt.
     Vi läser till och från om lärare som irriteras över att de i så hög grad måste hantera sociala problem hos eleverna, så att den rena undervisningssysslan kommer i bakgrunden.
     Forskare, som exempelvis Jonas Frykman och Inger Enkvist, har i olika böcker påpekat ett närmast förfall i skolan.        
     Och svensk lärarutbildning har fått stryk i Högskoleverkets utvärdering.

Situationen är som gjord för en kulturanalys av skolan. Som av en händelse finns en nypublicerad sådan i form av antologin Kulturnavigering i skolan av redaktörerna Gösta Arvastson och Billy Ehn, bägge professorer i etnologi.
     I antologin får vi följa nio olika etnologers fallstudier inom skolans värld, tematiskt indelade. Analyserna kring temat genus är ypperliga. Utgångspunkten är den klassiskt konstruktivistiska: kön finns inte, kön görs. Skolan ses som en arena för normskapande.
     Här läser vi om lärare som medvetet normerar vad en riktig man är. En riktig man är inte en ”feglort” eller ”pysseljocke”.
     En manlig förskollärare irriteras över den feminina förskolemiljön, där pojkar inte får utrymme att vara pojkar och bli män. En annan manlig förskollärare berättar ängsligt om sin homosexualitet och rädslan över reaktionerna från såväl barn som föräldrar.
     I intervjuer med barn visas tydligt hur normer om maskulinitet respektive feminitet har internaliserats på ett tidigt stadium. Men vad skulle hända om vi inte fostrar pojkar till den dominerande definitionen av manlighet? Varför är feminitet så hotande?
     När det gäller manliga gymnasister har könsnormerna befästs, visar en annan fallstudie. Här betonas entydiga och klara könsgränser och traditionell rollindelning mellan män och kvinnor, där den fysiska manligheten betingar ett överlägset värde.
     Homofobin är ständigt närvarande hos elever. Heteronormen verkar vara svår att överge hos lärare.
     På liknande sätt studeras etnicitet. Lärare visar ambitioner att inte låta elevers bakgrund och härkomst särskilja elever, utan vill vara oliksblind, som det kallas. Det är en strategi för att förhindra diskriminering.
     Emellertid visar sig denna strategi vara svår att upprätthålla och kan ibland vara kontraproduktiv. En annan fallstudie visar nämligen att för barn med annan etnicitet än den svenska, är det ofta extremt viktigt att vara trofast mot sitt ursprung, att ge ursprunget betydelse. Olikhetsblindheten riskerar då motarbeta dessa barn.

Glädjande i denna antologi är två saker. Den ena är att den visar hur kulturanalys av den egna verksamheten kan frambringa flera betydelser än vi omedelbart kan se, den kan hjälpa oss att ompröva rådande uppfattningar, kritisera stereotypa indelningar av människor – att bota hemmablindhet, med andra ord.
     Den andra är antologins sista fallstudie om lärarstudenters reflektioner och visioner över sitt framtida yrke. Det är som en saga man önskar ska bli sann. Det går att vara förhoppningsfull kring framtidens lärare, trots det stryk lärarutbildningarna får från alla tänkbara håll.
     Om dessa fallstudier säger något gemensamt, så är det att lärare måste analysera den del av lärarrollen som kan kallas normfömedlare. Jag kommer på mig själv att jag struntar fullständigt i om eleverna lär sig namn på floder eller regenter – bara lärarna lyckas vara goda normförmedlare.
     Kulturnavigering i skolan är en bok som inbjuder till att inleda en kulturanalys av den egna undervisningen.
     Det är bara att tacka ja till inbjudan.