Alla dessa speglar

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 070416

Till speglar har människan genom historien haft en ambivalent inställning. Å ena sidan har spegeln accepterats som en sant avbildande teknik genom dess reflekterande förmåga.
     Å andra sidan har spegeln samtidigt beskyllts för att visa allt omvänt, att skapa osanna simuleringar, att skapa fantastiska eller overkliga former genom olika typer av spegelkombinationer och därigenom bidra till osanning och bedrägeri.
     Dessa två sidor – verklig/illusorisk, fysisk/metaforisk, utsida/insida, under/över, synlig/osynlig, sann/falsk – har genom århundraden gjort spegeln till en kraftfull artefakt inom många områden.
    Spegeln är tillika virtualitetens förfader. Inträder man det virtuella får man räkna med spegeln, på ett eller annat sätt.

På nittiotalet användes spegeln i studier av människors liv på nätet. Med spegeln som metaforiskt verktyg gjorde exempelvis Sherry Turkle analyser av människors olika personligheter, hur de uttryckte olika persona på nätet och vilken betydelse det fick.
     När nu Carl Bildt med ett omgivningens buller inträtt bloggosfären med sin blogg Alla dessa dagar, har han under de senaste veckorna väldigt konkret fått känna på virtualitetens spegel.
     Raljant och kritiskt till Bildts utstrålning – den som ofta uppfattas som överlägsen och arrogant – gör bloggen med det långa namnet Carl Bildt som klippan i okunskapens malström fejkande uttalanden i Bildts namn.
     Valspråket för denna spegel-Bildt är ”Ditt vetande är värdelöst om inte andra vet att du vet” som formulerades av den romerska skalden, satirikern och stoikern Persius.
     Den andra spegeln heter detsamma som Bildts egen blogg och har samma utseende. Den drivs av två socialdemokratiska studerande och vill med bloggen bedriva politisk kritik i den politiska satirens form.
     Bland annat skriver bloggen i Bildts namn att den diplomatiska insatsen för frigivandet av journalisten Dawit Isaak i Eritrea beror på etnicitet. En rågblond svensk journalist hade inte suttit fängslad 2 000 dagar med så litet stöd från hemlandet.

Såväl debatten kring det lämpliga i att en utrikesminister bloggar, som alla dessa speglar i bloggosfären, får mig att tänka på den magiska teatern i Stäppvargen av Herman Hesse, med dess virrvarr av speglar i vindlande utrymmen.
     ”Endast för förryckta. Inträde kostar besökarens förstånd. Icke för vem som helst.” Så marknadsfördes denna magiska teater.
     Oemotståndligt.
     Om de virtuella speglarna kan hjälpa oss – likt Harry Haller i Stäppvargen – att få syn på oss själva, vore de en välgärning.