"Politiken vill vara fri"

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 060914 (Lix=40)

Tänk, så fel det går att ta ibland. Särskilt när en bedömning görs snabbt och omedelbart, i stället för eftertänksamt och reflektivt. Jag tänker på folkpartiets hantering av socialdemokraternas datornät.
     Den instinktiva bedömningen är att det rör som om informationsspioneri, olagligt intrång och en smutsig valrörelse. Den bedömningen utgår dock från att status quo alltid måste förbli det samma; att det rådande är det bästa.
     Det luktar inte så lite Voltaire; att vi lever i den bästa av världar. Men visst var Voltaire djupt ironisk?
     När även politiken flyttar ut på nätet, bör vi fundera på om nätet gör skillnad. Vi kan le i mjugg åt den självständighetsdeklaration John Perry Barlow formulerade 1996 för cyberspace. Vi kan flina åt devisen ”Information wants to be free”, som formulerades av pionjärerna.
     Men gång på gång ser vi hur detta bekräftas. Nu senast när folkpartiets funktionärer vill befria informationen på sap-net.
     Det kommer alltid att finnas ett brottsligt tillskansande av det som ett samhälle betraktar som dess knappa resurs. Mark tillskansades på otillbörliga sätt när marken var samhällets knappa resurs. Kapital stjäls när kapital är samhällets knappa resurs.
     Information stjäls när information är den knappa resursen.
     Låt oss göra tankeleken att det inte är information som är politikens knappa resurs, utan, säg, ideologi, så här i tider när politiker behandlar väljare som politikkonsumenter i stället för samhällsformande medborgare.
     I så fall har folkpartiet initierat en god rörelse i svensk politik. Tänk att som medborgare få slippa alla patetiska politiska plattityder från reklamblad och affischer runt vägarna.
     En plattityd är som bekant en utsaga som omöjligt kan sägas emot, och är därför helt meningslös. ”Fler jobb.” ”Bättre skola.” ”Högre kvalitet i vården.”
     Någon emot?
     Ser vi slagord som ”Färre jobb” ”Sämre skola” ”Lägre kvalitet i vården”? Nej, jag tänker inte det. Politiska plattityder lånar formspråk från simpel reklam och reducerar medborgare till konsumenter.
     Tänk att som medborgare slippa alla valtaktiska utspel, alla strategiska försök att ställa det egna partiet i medialjuset och alla andra partier i mediaskugga.
     Tänk att slippa partiledarutfrågningar och politikerdebatter, där enbart ytan avhandlas och där det är personernas framtoning som avgör kvaliteten. Att slippa politikens estetik och koncentera oss på dess etik och förnuft.
     Då skulle vi få tillfälle att samtala om politikens filosofiska skillnader, för att tala med Anders Ehnmark. Om samhället också bortom nästa mandatperiod. Om det goda livet. Om utopier och dystopier.
     Att släppa informationen fri skulle befria det politiska samtalet från flera perverterade bojor.
     Tack för ett gott försök, folkpartiet.